Ludwig van Beethoven "Beethovens mandolin" På slutet av 1700-talet, när Ludwig van Beethoven var en ung man i Wien, var mandolinen inne i en period av popularitet bland den kultiverade aristokratin i hela Europa, och ansågs då som ett förträffligt instrument, både att spela på och lyssna till. Även i Stockholm spelades mandolin av bland andra Carl Michael Bellman. Han ägde en italiensk Vinaccia mandolin, (motsvarighet till Stradivarius) som senare lämnades in på pantbanken och aldrig hämtades ut, enligt pantkvittot. Italienska mandolinvirtuoser hade emigrerat norrut till Paris, Wien och andra europeiska huvudstäder, och de sysselsatte sig med att undervisa, komponera, och arrangera salongskonserter för den aristokratiska publiken. Beethoven, som många andra unga tonsättare av hans tid, var ute efter att göra sig ett namn i rätt kretsar, för att få beskydd och ett gott rykte. Som mandolinist kan man vara mycket tacksam för att han valde att hedra några av sina beskyddare och andra konstnärer med en handfull pärlor för mandolin och cembalo. Det faktum att han valde den mer gammaldags cembalon för att ackompanjera sina sonatiner för mandolin, indikerar hans avsikter för musiken. Pianot hade gått om cembalon som tangentinstrument för konsertbruk, men cembalo fann man oftare i hemmet, där dess milda klangtextur passade fint i sällskap med en amatörsångare eller musiker. Det förefaller som Beethoven skrev minst sex sonatiner för mandolin, och fyra av dem har överlevt. I den här konserten ska vi framföra två av hans sonatiner för mandolin och cembalo, en i c -moll och en i Ess-dur. Båda är charmiga stycken kammarmusik från slutet av 1700-talets Wien, av den spirande talangfulle unge kompositören Beethoven. Beethovens sonatin för mandolin i c-moll är ett lyrisk stycke skrivet 1795, troligen för Josephine Clary, grevinnan Clam-Gallas. Hon var en tidig beskyddare och en begåvad amatörmandolinist. Det finns vissa antagandet att Beethoven kan ha varit förälskad i grevinnan, då hans "Adagio för mandolin" har inskriptionen: " till den vackra J. av L. v. B." Stycket är skrivet i en enda sats, och innehåller ett tema i det centrala C-dur avsnittet som Beethoven senare kom att använda i Opus 14, stycken för piano. Lyssna på sonatinen! PRESENTATION Artister & ensembler